Igår var våran första dag på praktiken kan man nästan säga. Eftersom vår handledare har varit sjuk sen vi kom hit har vi mest hängt runt, promenerat och sånt. Igår fick vi vara med kvinnorna från klockan två till klockan tio. Helt fantastiskt, känner redan hur mycket jag kommer lära mig av dem. Vi började med att hänga med två tjejer som höll på att baka kakor. Båda två är 18 år och kom hit när dem var 17, det var helt otroligt att få höra deras historia om hur dem kommit till hemmet helt trasiga och hur dem nu satt som vem som helst i en soffa och pratade och skrattade. En av dem kom hit för ungefär fyra månader sen och hon berättar om hur hon var en knarkare och hur hon hatade livet, trots att hon levde de liv som människor säger att dem längtar efter. Friheten att få göra vad man vill när man vill. Aldrig behöva ta hänsyn till någon annan. Trots det, menar hon, att detta livet som hon lever nu är mycket enklare och innefattar mer frihet. Då bör jag tillägga att det liv dem lever nu innefattar knappt någon frihet, dem har schema från klockan sju på morgonen till tio på kvällen. Dem får inte gå på toa utan att fråga, dem äter när dem blir tillsagda att äta, dem pluggar när dem blir tillsagda att plugga, dem sover när dem blir tillsagda att sova. Det är svårt att förstå hur detta kan innebära mer frihet för nån, eller så är de ganska enkelt att förstå. Beroendet gör en fången...
Idag har vi en tjej och en kille på skolan som ska ta examen från programmet här. Jag har varit här i snart fem dagar och inser redan att det är värt varenda liten svettdroppe och varenda liten tår för att få se någon avsluta sin tid här. När vi åt brunch (vilket förövrigt var OTROLIGT Amerikanskt) så applåderade alla för tjejen och killen som var klara. Dem leendena som spreds sig i ansiktet på dem båda är helt klart obetalbara!
Vaknade lite väl tidigt i morse så bestämde mig för att ge mig ut på en joggingtur. Det är en regnig dag idag, men det var otroligt najs ändå. Ett tag in på jogginturen slog det mig att musik verkligen var överflödigt, så otroligt mycket olika ljud. Jag stängde faktiskt av MP3 och njöt av alla olika ljud, sirener, bilar, människor, musik, hundar och mycket mer. På joggingturen hittade jag verkligen mitt dröm ställe, en park full med HUNDAR!!! De kanske kommer göra att jag klarar av att vara utan Smulan i tre månader. Det var fantastiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar