Jag känner en heroinmissbrukare....

Det är intressant hur bilden av människor förändras! Jag har alltid föreställt mig hur människor med riktigt svåra drogmissbruk är skäggiga, smutsiga, luktar illa, skriker, ofta är arga, trasiga kläder, plastkasse i handen och fördriver tid på parkbänkar. Ofta med någon alkoholhaltig dryck i handen och ett gäng liknande gubbar vid sin sida. 

Nu börjar jag fatta att det faktiskt lika väl kunde varit jag! Helt vanliga tjejer i min egen ålder. Med liknande intressen som jag har. Med lika vanlig bakgrund som jag. Med föräldrar som älskar dem precis som jag. Med syskon och släkt som bryr sig, precis som min. Ja de kunde faktiskt lika gärna varit jag. Det är helt otroligt!!! Jag är tacksam för att det inte var jag och jag är så tacksam för att dem som är här får hjälp. Självklart har inte alla haft stabila hemförhållanden eller intressen men några av dem.

I fall jag jämför de kvinnornas historier med varandra så finns det en sak som de har gemensamt och det är att det började som en kul grej och en dag så gott som vaknar dem upp och inser att allt har spårat. Dem har inte längre koll på läget. Kanske var föräldrarna lite frånvarande eller så fanns det inte så mycket annat att göra där de bodde. En dag så är det bara ur kontroll...

Det kunde faktiskt lika gärna varit du eller jag!!!